Skicka vidare! Gör någon glad idag!

Idag har jag skapat en grupp på Facebook (alla är väl på Facebook) som heter
Skicka vidare / Pay it forward!
Jag gör dig en tjänst och du gör det för tre andra!

Man måste ju inte alltid få tillbaka direkt det man gör för någon annan, utan det man gör kommer alltid tillbaka från där man minst väntar sig!

Ni har väl sett filmen med bl a Kevin Spacey och Helen Hunt!

Historieläraren Eugene Simenot ger sina elever samma hemuppgift år efter år - att komma på en idé som kan förändra världen och göra den bättre.
Eugene väntar sig dock inga stordåd från sina elever och är därför helt oförberedd när elvaårige Trevor McKinney kommer med ett fenomenalt förslag.
Trevor föreslår att varje människa som drar nytta av någon annans goda gärning ska "skicka vidare" och göra tre människor en tjänst. Till sin mammas stora förskräckelse inleder Trevor sitt projekt genom att ta hem en hemlös drogmissbrukare.

Men kan goda gärningar verkligen förändra världen och göra den bättre?

Jag tror det!

Tanken att starta den här gruppen har legat hos mig ett tag, tänk vad lite kan
göra mycket för någon annan!
Små ord, en kram när den behövs eller annan oväntad hjälp kan betyda så mycket!

Förra veckan när jag stog utanför Misoui kom det en ung italiensk student och

hade ingenstans att bo. Jag skrev ut en förfrågan på Facebook och satte upp en lapp i affären (inte mycket jobb) och fick flera svar från vänliga människor som gärna ställde upp, både för kortare eller längre tid.
Fick en lägenhet för i alla fall månaden ut så han har lite tid att leta vidare.
Han ringde och tackade och undrade hur han skulle återgälda mig,
glädjen att lyckas är tillräcklig och nån gång hjälper han någon!

Igår var det ett program på TV om en ung mångmiljonär i London som efter att förlorat sina pengar fått hjälp av vänner att komma igen. Och nu ville han göra något gott för någon annan. Han begav sig till en sämre del av London och låtsades vara intresserad av att jobba som volontär.
Han träffade olika goda människor som gjorde mycket för andra utan att räkna med att få till baka något. Sista dagen kom han som sig själv i fin kostym, träffade dem han valt ut, ungdomscentret i området, en ung kille med designdrömmar och en fd boxare som gjorde mycket för ungdomarna i området och erbjöd dem att investera i dem!
Sån glädje!

Så nu är det dags att vi, gott folk, går ut och gör världen till en bättre värld!
Vi kan göra det till Michael Jacksons låt Heal the world!

Gör någon glad idag, men gör det av rätt anledning, osjälviskt!

Together we can make a difference!

Min vän Kecke och en fin dag på sjön!

I måndags hade jag en superdag, semester från kläder, röj och städ på Misoui.

Jag följde med Kecke, hårdrockande viking/highlander ut på sjön Rengen i hans segeleka (vintage).

Han fiskade, regnet öste, jag öste, han fick en aborre (lyckan var gjord), vi åkte till en öde ö, gjorde upp eld, grillade aborre och entrecote. Låg och tittade in i elden, så trollskt, förstår varför många sagor tillkommit vid en eld!

Och rätt som det var var klockan nästan ett och kolmörkt ute. Dags att ro tillbaka och åka hem!

Vilken underbar dag med en underbar person!

Kecke är nog en av de manliga personer jag har roligast med.
Träffas inte så ofta men det är alltid otvunget, mycket bus & skratt men också allvar.

Vi kan prata om det som gör oss glada/ledsna.

Han retas mycket med mig om mina eskapader i alkoholens rus.

Förr när jag bodde utanför stan, orkade jag ofta inte åka hem efter en kväll ute

utan våldgästade honom istället. Kul att få nattligt besök av en full dam!

Han är fruktansvärt mångsidig, multimusiker, spelar de flesta instrument, intresserad av vikingatiden, kelter, natur och rökig whisky!

Alltid intressant att lyssna på (när inte jag babblar förståss)

Med honom mår jag bra!

Tara!

Foto: Samuel Öfverstedt

En annan underbar person som finns runt mig är Tara!
Tara praktiserade hos mig för ett par år sedan när hon gick mode & sömnad på gymnasiet. Hon är också en av "Unga designers" på Misoui.
Hon ger mig energi, kommer ofta ner för att hälsa på och då frågar hon alltid om hon kan göra något. Sen kör hon på mig så att det blir saker gjorda, ibland orkar jag inte ta tag i saker och behöver en spark för att komma igång.
När jag behöver åka härifrån tar hon, Josefin eller Filippa

(två andra underbara personer som finns här)hand om affären om de kan.
I helgen var jag på Hayride i Hultsfred (Rockabillyfestival) för att sälja.

Hade inte någon som kunde följa med och hjälpa mig, vill ju inte be tjejerna jämnt.

Veckan innan ringde Tara och sa att hon gärna följde med (fastän pojkvännen skulle komma till stan), Josefine tog affären så den slapp vara stängd.
Vi hade en jobbig, lång men ganska rolig dag på Hayride, sålde ganska bra, Taras förtjänst (killarna var som flugor kring en sockerbit runt henne) hon är en duktig säljare.
Med hennes hjälp gick allt smidigt, hade aldrig klarat av allt själv.
Och när vi kom ner i affären var det städat och fint där.

Det känns så underbart med alla unga vänner jag har runt mig!

Några av dem som haft praktik här har fortsatt att vara här, ofta som en av Unga designers,
och en del har också gjort sin andra praktikperiod här.
De flesta kände inte varandra innan de började praktisera eller sälja här, men umgås numera, två delar lägenhet.

Min "son" Diyar!

Som jag tidigare berättat så arbetade jag innan jag öppnade Misoui fyra år som lärare/elevstödjare/socialpedagog/vuxenkompis/mamma/bootcampledare på IVIK, svenska för invandrarungdom mellan 16 och 20 år. Det absolut bästa jobb jag haft, och jag har haft ett flertal genom åren (cv på två sidor ca).
Jag lärde mig så mycket, om mig själv och mina fördomar, om andra kulturer (fick smaka mycket god mat) , krigets vedermödor, mm.
Det var mellan 80 och 100 elever ungefär under de åren. Jag började med att vikariera för en speciallärare i svenska och engelska, sen hade jag data, hemkunskap mm.
Jag jobbade också ganska mycket med den så kallade hederskulturen och hade tjejgrupper där vi antingen bara fikade och snackade eller så gjorde vi olika aktiviteter som simhallen eller hade picnic i Trädgårdsföreningen.
Jag hade också tillsammans med några kollegor hand om en specialklass med elever som hade lite svårt att sitta still i en vanlig klass och som således ingen annan lärare ville ha. De var bäst! Kreativa, glada, vilda elever som vi först fick försöka få att komma i tid, sen sitta still. Många hade gett upp och var svåra att motivera till studier så vi hittade olika vägar för dem att komma vidare, praktik kombinerat med studier för de flesta.

Jag hade också enskild undervisning med några elever som behövde lite extra hjälp. En del hade problem med begynnande kriminalitet, så det var en del rättegångar jag var med på som stöd.

Mellan lektionerna fanns jag mycket ute bland eleverna, satt ofta bara i soffan i uppehållsrummet och snackade, ibland ville någon prata enskilt om sina problem, små eller stora.
Viktigt för "alla" är att någon ser dem!
Har fått så många vänner efter den här tiden, många kommer fortfarande förbi och hälsar på, ibland bara för att berätta att det går bra för dem.
En av mina elever är Diyar, (numera min "son") en kille från Irakiska Kurdistan som varit med om en del, (många elever har varit med om saker svenska barn aldrig kommer att uppleva).
Vi tillbringade mycket tid ihop, både med studier och en hel del kvällar med att övningsköra, så att han fick körkort och således ett jobb som krävdes körkort för. Jag har under flera gånger varit hemma hos hans familj och när jag och Victoria flyttade, så kom han med morbröder och flyttbil och hjälpte mig.
I julas dog min mor, jag och Victoria kom till sjukhuset och fick beskedet där. När jag kom ut ur rummet stod Diyar där (han var där med sin mor) med en stor kram, trygghet, nästa dag ringde han för att se hur jag mådde (nu gråter jag).
Ibland så kommer han bara ner och hälsar på eller också slår han en signal eller skickar ett sms för att se att allt är ok med mig. Och vad det än är, så vet jag att han finns där om jag behöver.
Det känns tryggt!

Att få vara kreativ!

Midsommar, sol eller regn?

Vet knappt vad det har varit för väder ute, det bästa med Misoui, min affär i källaren, avstängd från yttervärlden!

Har spenderat nästan hela helgen i min källare, skulle röja o städa, men hittade symaskinen och har suttit och sytt. Så underbart att få vara lite kreativ!

Sydde två 50-talskjolar, 5 plånkor, en väska och sen gjorde jag broscher av gamla dragkedjor!

Så det blev knappt någon sill eller annan midsommarmat för mig, men det här var det bästa jag gjort på länge, suttit i lugn o ro, avstängd från yttervärlden, funderat och tänkt och bara varit kreativ!

Mer kreativitet till folket!

Resultatet ser ni här:

Surprise!

Idag är min födelsedag, inget speciellt, jobbade extra på ett bröllop igår kväll så jag tänkte sova länge, inte fira något speciellt, blev ju firad i fredags.

Två av mina väninnor skulle komma på eftermiddagen, thats it!

Trodde jag ja!

Kl 11.00 vaknade jag av att det ringde på dörren, tänkte, va fan, är de redan här, sa ju att jag skulle sova ut!

Öppnade och vem stod där?

MIN UNDERBARA, VACKRA DOTTER VICTORIA!

Hon hade flugit hem från London för att överraska sin mamma!

Puss, puss, jag älskar dig, den finaste present jag fått.

Har läst på hennes blogg att hon hade en surprise, först trodde jag, ny tatuering, med barn (hemska tanke), kommer hon hem (neej), vunnit pengar,............................

HON SKULLE ÖVERRASKA MIG!

Så den här dagen har varit underbar!

Jag sa ju att hon gör mig glad!

Födelsedag ihop med "familjen"

I fredags var det dags igen, middag med "Familjen" och den här gången var det min tur. När någon av oss fyller år, så ordnas det en liten träff med middag, presenter och tårta (tårta är viktigast). Och det är naturligtvis min grekiska väninna Eva som fixar och trixar, hon skulle blivit festarrangör.
Hon har nu hållit på ett par veckor och ordnat med presenter och så att så många som möjligt kunde komma.
Vi brukar träffas antingen hos Christos på Afrodite eller hos Lefte på Barbeque, vi äter något, dricker lite vin, sen blir det några presenter, noga utvalda av Eva, sen det viktigaste, kaffe och tårta. Eva måste ha tårta på våra kalas. Är vi på Afrodite brukar kvällen avslutas med lite spontan grekisk dans.Sen delar vi på notan om inte någon hunnit betala för alla, vilket är ganska vanligt.
Den här gången blev det BQ. Vi skulle träffas kl. 19 - 19.30, så det var bara att stänga affären så fort som möjligt, skynda hem, fixa till mig så gott det gick och sen rusa iväg för ännu en trevlig kväll.
Så en en gång blev jag firad med blommor och presenter, god mat och gott vin. Nikolas som jag inte kännt så länge hade bakat ett helt fat med grekiska ostpajer, tiropitas, vilket jag älskar, för min skull, vad gulligt. Eva hade naturligtvis fixat presenter, hon hade bett sin systerdotter i Grekland att köpa något åt mig och skicka hit, hon ville att jag skulle ha något som var ifrån Grekland, fick ett fint halssmycke. Fick också ljuslyktor köpta här.
Så åter igen hade jag en trevlig kväll ihop med "goda" människor.